När det aldrig riktigt blir detsamma
Hej min vän!
Otroligt mörk novemberdag, en sån där dag då man helst av allt hade stannat kvar under det varma täcket. Har så svårt för detta mörker, vet inte om det är för att just denna vecka känner jag mig lite ur balans.
Jag vet att det inte hjälper på något sätt snarare tvärtom. Men ibland blir jag bara så himla förbannad över att det blev som det blev och att allt aldrig riktigt blir detsamma. Det har gått 2 1/2 år sedan jag blev uttmattad och till följd av det fick
IBS. Då hade jag pressat mig själv och bara tänkt att det blir bättre bara jag orkar lite till. Det blev ju såklart aldrig bättre, kroppen sa ifrån både fysiskt och psykiskt och tillslut känndes den mest basala uppgift som ett stort berg att bestiga.
Jag minns extra tydligt en söndag då jag satt i badkaret och grät för jag inte orkade gå på bio med flickorna. Nått som borde vara så kul kändes så tungt.
Jag va sjukskriven en period på halvtid och började ta hand om mig själv. Tillåta mig själv att bara vila, ligga på soffan, pyssla hemma och träna. Va jag än kände för. Få tid till att bara vara själv va bland det viktigaste för mig.
Idag mår jag bra, är extra noga med att ta hand om mig själv. Lyssna på vad jag vill och orkar. För det är nämligen inte samma sak. Jag vill ofta mycket men det funkar inte alltid. Klarar inte av stress på samma sätt och när det blir för mycket på en
och samma gång tar det stopp.
Jag är starkare än förut, men skörare.
Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att säga att du är värdefull.
Det finns bara en av dig ❤
Kram
Therese